Å vem gillar inte måndagar...........
Men denna måndag har inte varit så.......

Den slutade trevligt iaf, Sara kom förbi och pratade lite och sånt är ju alltid trevligt.
 
Man umgås inte längre som man gjorde när man gick i skolan, då kunde man ju åka hem till människor utan att först äns ha ringt bara för att kolla om de ville hitta på något..
Nä, nu planeras allt och man måste "göra" något nästan hela tiden.
Vi har ju iof haft alla våra mysiga promenader, men de är ju egentligen att göra något bara något man inte måste planera innan..
Nej nej, mer spontana mys kvällar där inte film, middag eller utgång står i centrum.. Nog får att sånt är trevligt de med :D

Förutom de så har dagen varit sådär..
Början var ju som en vanlig måndag, man inser att helgen är över när man vaknar kl 6 och måste kliva upp efter typ 5-6 timmars sömn. Sen kommer man till jobbet där de tar sin lilla tid att komma igång, men sen är de möten, mail, planering, problemlösning och andra arbetsuppgifter som avlöser varandra resten av dagen med lite inslag av kafferaster och lunch.

Mitt på dagen fick jag dock ett mail som gjorde mej lite nervös, en vän skrev från flygeln intill ifall jag hade hört vad som hade hänt hemma (vi kommer från samma ställe)!
Jag svarade "nej" och fick genast en klump i magen.
Hon frågade då bara om jag inte kunde komma bort till henne och jag sprang iväg på en gång, jag förstår varför hon ville att jag skulle komma och det var något som jag uppskattar att inte få veta i ett mail.
Det är nämligen så, som nog alla hemifrån (de flesta som läser här) redan vet, att en person i Hammarstrand har gått bort nu någon gång under helgen.
Ingen som jag personligen kände direkt, utan bara nyligen hade börjat få kontakt men igen.
Han har däremot varit en del av min uppväxt, en del som jag kommer ihåg med ett leende på mina läppar..
Jag måste ha varit en pina som barn när jag sprang in och väckte honom på mornarna på somrarna för att han skulle komma ut och leka, fasten att han faktiskt var närmare 15 år äldre än mej. Alla de gången jag prompt skulle krama honom fasten att de nog var lite pinsamt inför alla vännerna..
Men sån var jag.. 

Jag tycker iaf att det är en stor förlus!
Inte bara för de som kände honom utan även för alla de som nu aldrig kommer att få chansen..

Kram på er