(Ifall du är ute efter ett roligt inlägg och inte vill läsa om mina känslor eller om mina tankar, så kan du sluta läsa här.)

Vill börja med att förklara att detta kanske är ett inlägg som bara vissa av er kommer att förstå.. Men sen är ju även insikt ett begrepp som de flesta förstår innebörden av, så därför kanske även ni som inte känner mej så väl förstår innehållet i detta inlägg…

Jag vet och jag förstår hur det ligger till! Jag vet hur det med stor sannolikhet kommer att sluta.. Eller redan har slutat.. Men jag vill och orkar inte tänka på det..

Jag insåg det för ett bra tag sen och jag vet att jag borde ha slutat hoppas redan då.. Att jag borde ha slutat försöka och istället koncentrera mej mer på det som redan finns.

Men en del av mej (en del som jag själv inte har sett förut), vill som sagt inte..

För även om det inte är något att hoppas på så är alternativet är inte så mycket bättre.. 

Jag vill inte gå tillbaka till det som var innan. Jag vet att jag måste tillbaka dit, men just nu vill jag inte det.. Många skulle nog säga att jag ser det som något negativt när det i själva verket kan vara något positivt, att det mer är en ny chans med massa möjligheter. Å så kommer nog även jag att känna, men inte än.. Eller förhoppningsvis inte förrän nu..

Jag har trott, eller kanske försökt inbilla mej, att tiden skulle göra det mindre jobbigt..

Att även fast jag har vetat, så har jag väntat på att jag ska orka ta itu med det..

För de har betytt mer för mej än vad jag tror många har förstått, mer än vad jag nog själv trodde att de skulle göra..

Tack alla ni som insett men som ändå orkat med att lyssna på mitt tjat, som ändå har frågat om allt och brytt er.. Tack för att ni har hoppats med mej och för att ni vill mej mitt bästa..

Jag säger inte i och med detta att alla chanser för de är förbi, jag säger bara att jag inte längre orkar hoppas…

Kram på er

p.s.

Ja, jag vet att jag är överdramatisk nu igen!

Men detta är faktiskt min blogg och jag skriver vad fan jag vill.. Som jag har skrivit förut så skriver jag här mer för min egen skull än för er, även om jag uppskattar att ni går in här och läser de jag väljer att skriva. Men för er som stör er på dessa typer av inlägg så kan jag trösta er med att dom brukar inte komma så ofta, alla fall inte vanligtvis..

d.s.